Forskarskola för yrkesverksamma inom polisen

Från polis till forskare – och tillbaka till praktiken

Vill du kombinera polisyrket med forskning? Vi möter Mia-Maria Magnusson, polis och forskare, som berättar om sin resa från praktiskt polisarbete till akademisk forskning – och hur erfarenheterna från yrket fortfarande formar hennes arbete som forskare och analytiker.

Kan du kort berätta om din bakgrund inom polisen – vilka roller har du haft?

Jag började med ett års rotation i Stockholm city på jouren, ingripandepolis (IGV) och närpolis. Sedan sökte jag till Klara närpolis och tillhörde Plattangruppen, som fokuserade på gatulagning. Därefter gick jag vidare till narkotikaspan och arbetade som spanare med defensiv spaning i Stockholm City. På spansektionen arbetade jag senare även med operativ analys och koordinering av stora narkotikaärenden.

Efter det fick jag frågan att komma över till VSA, verksamhetsstyrning och analys på regionkansliet i Stockholm, där jag först arbetade som controller och sedan som verksamhetsutvecklare. Efter disputationen arbetade jag kort som regional BF-samordnare innan jag startade Analyscenter på regionkansliet Stockholm. Där arbetar jag deltid som analytiker vid sidan av mitt arbete som forskare och lärare på Malmö universitet.

Vad väckte ditt intresse för forskning?

Jag tog en magister i statsvetenskap innan jag blev polis och hade redan då en idé om att doktorera och djupdyka i olika ämnen, men livet tog mig till andra platser. Efter nästan tio år inom polisen – varav sex år på span – började jag ifrågasätta effektiviteten i våra spaningsärenden. Jag upplevde att mycket var ineffektivt, men kunde inte avgöra om jag började bli gnällig eller om jag kanske hade rätt. Jag ville gå tillbaka till det vetenskapliga och lite mer strukturerade sättet att tänka och började ringa till universiteten i mitt närområde Stockholm för att undersöka hur det fungerade.

Vad var det mest utmanande med att ta steget in i en akademisk miljö?

Jag hade längtat tillbaka till texter, filosofiska tankar och seminarier, och såg det som en ynnest att återvända till akademin. Samtidigt var jag orolig för att inte hänga med och känna mig gammal bland yngre doktorander som kom direkt från masterprogram i kriminologi. Jag hade bara läst en kurs i kriminologi under polisutbildningen, och det var 14 år sedan jag tog min magister. Skulle min tidigare utbildning räcka?

Vilken typ av forskning har du ägnat dig åt? Vad handlade din avhandling om?

Jag har ägnat mig åt forskning på områden jag arbetat med inom polisen. Jag har forskat om narkotika, gatulagningsmetodik, öppna drogscener, skjutvapenvåld och om att forska i sin egen praktik. Idag är jag med i ett forskningsprojekt om organiserade kriminella grupperingar, samt fortsätter att forska om öppna drogscener, gängvåld och ensamkommande barn och utsatthet.

På vilket sätt har din bakgrund som polis påverkat ditt forskningsperspektiv?

Otroligt mycket. Jag hade ett vetenskapligt tänk redan innan jag blev polis, men som polis hade jag kunskap från delar av arbetet som akademiker inte kan nå på annat sätt. Det påverkar forskningsfrågor, metodval och hur jag tolkar resultaten. Jag ser analys som mer än data – det är en tolkning, och där behövs praktiker för att ge kontext. Jag tolkar dataset på ett annat sätt än många av mina kollegor, inte bättre, bara från en annan bas. Men min bakgrund som akademiker påverkar även mitt perspektiv som polisanställd idag. Det går åt båda hållen.

Har du märkt att du som tidigare polis har en annan ingång till forskningen än andra forskare?

Ja, jag bär med mig frågor som är särskilt relevanta för polisorganisationen. Forskningen blir för mig som en akut medicin – det finns massor av problem som behöver adresseras. Jag har också med mig ett tempo och allvar i forskningen som kanske inte alla andra känner är nödvändigt.

Varför är det viktigt att poliser forskar, enligt dig?

Kunskapen inom yrket behöver växa. Basen för insatser, metoder, rutiner och ledning behöver vara vetenskapligt förankrad. När vi vet att något är det bästa sättet att arbeta på kan vi driva förändringar med kraft och uthållighet. Vissa ämnen kan bara praktiker själva undersöka, på samma sätt som sjuksköterskor byggt upp sin yrkeskunskap genom forskning. Polisyrket är brett – allt från att köra polisbil till att förstå omvärldsanalys och bygga it-verktyg.

Vad skulle du säga till en polis som är nyfiken på forskning men osäker på om det är något för dem?

Läs på vad det innebär att doktorera, prata med personer som redan gjort det och få en bild av processen. Det är inte omöjligt eller reserverat för vissa. Man behöver eget driv, kunna projektleda sig själv och klara av att vara lite vilse ibland. Jag hade mycket hellre gjort detta i en forskarskola än på egen hand. Mitt råd är att följa det man tycker verkar kul och hitta en forskningsfråga som fler än man själv vill ha svar på.

Vad har varit mest givande med att forska?

Att utveckla min analysförmåga, lära mig nya saker och träffa andra forskare. Ju mer jag lär mig, desto mindre blir självklart. Ödmjukheten växer, men även magkänslan och intuitionen blir förankrad och slipad.

Om potentiella sökande har frågor, kan de kontakta dig och i så fall hur?

Jag har fått många samtal och mail från poliser som vill doktorera och hoppas jag har sagt något vettigt. Det är bara att maila mig på mia-maria.magnusson@mau.se eller @polisen.se – jag finns på båda adresserna.

Möt dina framtida doktorandkollegor

Som doktorand blir du en del av ett aktivt kollegium där vi stöttar varandra, delar idéer och utvecklar vår forskning tillsammans. Vi träffas i seminarier, diskuterar våra projekt och bygger kunskap gemensamt. Våra nuvarande doktorander fungerar dessutom som mentorer och viktiga bollplank för dig som ny i forskarskolan. Här nedan får du möta några av dem.

Dusan Stankovic

Jag är doktorand i kriminologi med en bakgrund som polis i Serbien, där jag studerade vid University of Criminal Investigation and Police Studies. Efter en master i kriminologi och sociala forskningsmetoder från Lancaster University (Storbritannien) riktar jag nu fokus mot polisarbete i offentliga miljöer i Sverige. Min forskning undersöker hotspot-polisarbete och dess effekter på brottslighet, människors känsla av trygghet och polisens legitimitet.

Tove Strömberg Rask

Jag har en utbildningsbakgrund inom kriminologi och doktorerar nu inom detta ämne med inriktning mot polisiärt arbete. I mitt arbete fokuserar jag på utvärderingen av säkerhetszoner och processuell rättvisa, ett begrepp som handlar om rättvis myndighetsutövning. Jag är intresserad av hur polisen kan upprätthålla och förbättra allmänhetens förtroende i samband med att deras repressiva befogenheter utökas. 

Karl Olsson

Med kandidat- och masterexamen i kriminologi från Örebro universitet har jag länge intresserat mig för polisens och samhällets strategier mot grovt våld. Sedan hösten 2024 är jag doktorand i kriminologi vid Malmö universitet och knuten till Centrum för polisforskning och prevention. Min forskning handlar om att förstå hur Group Violence Intervention (GVI) kan anpassas till svenska förhållanden och en yngre målgrupp – och om arbetssättet kan bidra till att minska dödligt våld i kriminella miljöer.

Mona Tykesson Klubien

Jag har en master i geografi och erfarenhet av undervisning i geografiska informationssystem vid Lunds universitet. Där deltog jag även i projekt om anlagda bränder och sociala risker. Som doktorand i kriminologi vid Malmö universitet studerar jag polisens kamerabevakning och dess effekter på brottsnivåer, brottsuppklarning och människors känsla av trygghet, i samarbete med forskare vid både Malmö universitet och Blekinge Tekniska Högskola.

Tobias Fläder

Jag är kriminolog och forskar på det svenska projektet Trygg Relation – Fri från Våld (TRFV), en anpassning av den amerikanska modellen Intimate Partner Violence Intervention (IPVI). Genom att analysera hur polis, socialtjänst och kriminalvård samverkar vill jag bidra med kunskap om hur fokuserad avskräckning kan minska upprepat partnervåld och skapa tryggare relationer.

Joel Holmgren

Med bakgrund som jurist, åklagare och lärare på polisutbildningen har jag länge intresserat mig för brottsutredningens komplexitet. I min forskning undersöker jag ouppklarade mordfall i Polisregion syds Kalla fall-grupp. Genom ett helhetsperspektiv vill jag förstå varför vissa utredningar inte leder till lösning – och hur arbetet kan förbättras för att ge fler svar och ökad rättssäkerhet i framtiden.

Emelie Stiernströmer

Mitt forskningsprojekt undersöker hur ansiktsigenkänningsteknik används i svenska brottsutredningar. Jag har en tvärvetenskaplig bakgrund med examina inom både samhällsvetenskap och humaniora: en masterexamen i kriminologi från Malmö universitet samt magisterexamina i psykologi och religionshistoria från Lunds universitet. Inom ramen för min utbildning i psykologi har jag publicerat vetenskapliga artiklar om hur ansiktsuttryck påverkar minnesfunktion samt inom ramen för kriminologi, artiklar på temat sexualbrott.

Hampus Norén

Jag är utbildad i datavetenskap med inriktning mot spelutveckling, men valde tidigt att rikta min kompetens mot forskning med körsimulatorer istället för spelbranschen. Idag är jag doktorand inom hälso- och samhällsstudier vid Polisutbildningen i Malmö.
Mitt forskningsprojekt fokuserar på digitalisering och simulering inom polisutbildningen, med särskilt fokus på pedagogisk ”human-in-the-loop”-simulering. Det kan handla om allt från vapenhantering i Virtual Reality till prejning i körsimulatorer där vi undersöker både den pedagogiska effekten och det praktiska genomförandet.