Under pandemin tvingades socialsekreterare att arbeta på distans. Nu visar forskning att det nya arbetssättet har skapat spänningar och distans mellan socialsekreterare och klienterna. ”Det har ökat avhumaniseringen av relationen”, säger doktoranden Israa Ahmad.

När covid-19-pandemin bröt ut för fem år sedan förändrades socialtjänstens arbetsmetoder över en natt. Många socialsekreterare som tidigare haft fysiska möten med klienter tvingades plötsligt att jobba hemifrån.

Israa Ahmad, doktorand på Malmö universitet, arbetade då som socialsekreterare och fick uppleva hur hennes och kollegornas arbete plötsligt omkullkastades.

– Jag minns vårt första APT där en kollega nämnde ett virus som hette coronavirus. Vi skrattade bort det, men bara några veckor senare fick vi akut information från chefen: ”Ni måste jobba hemifrån”. Det var något vi aldrig kunnat tänka oss skulle hända, säger hon.

Intervjuer med socialarbetare

Det här väckte många tankar hos Israa Ahmad. Hon började skriva ner sina funderingar som senare skulle lägga grunden till hennes doktorsavhandling. Den första forskningsdelen är klar och publicerad i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Social Work. I studien undersöker hon hur socialsekreterare upplever hemarbete efter pandemin och den bygger på 22 kvalitativa intervjuer med socialsekreterare från socialtjänsten i Malmö och Helsingborg.

Hemarbete lett till spänningar

En slutsats som Ahmad har kommit fram till är att hemarbetet har skapat en form av "grå scen" mellan hem och arbete och där socialsekreterare utmanas av fyra spänningar. Den första spänningen handlar om arbetsmoral och gränserna mellan privatliv och arbete.

– Det finns en känslomässig turbulens mellan att vara hemma och arbetsmoralen. Socialsekreterarna uttrycker en svårighet att avgöra när de jobbar och när de har en paus. Om de diskar och tar en paus, jobbar de då? Eller gör de fel? Och att jobba utan kollegor gör att arbetet upplevs ensamt, säger Israa Ahmad.

Just det här med vabbandet skapar förvirring hos flera av dem. De är inte hundraprocentigt närvarande med vare sig barnen eller arbetsuppgifterna

Israa Ahmad, doktorand 

Den andra spänningen handlar om relationen till klienterna. Att arbeta hemifrån innebär att socialsekreteraren bjuder in klienten i sin privata sfär och det kan vara svårt att hålla den professionella distansen. Många undviker därför videosamtal och sköter kontakten med klienterna via telefon eller mejl.

En tredje spänning handlar om rollförvirring. Många socialsekreterare jobbar hemifrån samtidigt som de tar hand om sjuka barn eller jobbar när de själva är sjuka. Det är också vanligt med kvällsarbete.

– Just det här med vobbandet skapar förvirring hos flera av dem. De är inte hundraprocentigt närvarande med vare sig barnen eller arbetsuppgifterna och de tampas med frågor om vilken roll de ska ha och vad de ska prioritera.

Klädval spelar roll

Den fjärde spänningen handlar om hur socialsekreterarna ser på sin prestation vid hemarbete. Att jobba hemifrån innebär en mer avslappnad arbetsstil, där många arbetar i bekväma kläder och har ett informellare förhållningssätt till sina uppgifter.

– Vissa av dem är vana vid att ha kavaj på jobbet och nu plötsligt sitter de i pyjamas hemma. Hur påverkar det hur de uppfattar sin yrkesroll, men även hur klienter ser på dem? Det kan rubba gränserna mellan socialsekreteraren och klienten.

Större distans till klienter

Den andra delen av doktorsavhandlingen bygger på tolv intervjuer med klienter om hur de ser på det hybrida arbetssättet och relationen till socialtjänsten efter pandemin. Den är inte helt klar, men det som genomsyrar svaren är att stödet har försämrats, enligt Israa Ahmad.

– Klienterna upplever att det har blivit svårare att nå socialsekreterarna. De upplever också att empatin har minskat, bemötandet har försämrats och känslan av avhumaniseringen ökat.

Lösningar vid framtida kriser

Om vi återigen drabbas av en pandemi eller annan form av samhällskris krävs klara direktiv för hur och när distansarbete ska tillämpas. Digitala plattformar behöver också utvecklas och de ska fungera enkelt och smidigt för framförallt klienterna som oftast har svårare för tekniken, menar Israa Ahmad.

– Det här behövs göras på ett sätt som minskar spänningarna i arbetet och som bevarar en fungerande interaktion med klienten.