Ny forskning visar möjliga vägar till bättre bedömning av kariesrisk

Karies drabbar många barn och ungdomar och kan leda till både smärta och infektioner. Samtidigt varierar risken att utveckla sjukdomen mellan individer. Vissa ungdomar förblir kariesfria, medan andra får nya hål, trots regelbundna tandvårdsbesök och förebyggande behandlingar.

Att identifiera vilka som löper störst risk är därför en viktig uppgift för tandvården. Såväl för att minska personligt lidande som att kunna fokusera begränsade resurser på patienter som befinner sig i riskzonen. Men att förutsäga framtida sjukdomsutveckling är svårt.

Övertandläkare och doktorand Kristian Havsed har i sitt avhandlingsarbete undersökt hur karies hos ungdomar ska kunna förutsägas på ett mer tillförlitligt sätt. Fokus i de olika studierna har legat på att utvärdera dagens riskbedömningsmodeller och att undersöka om analyser av bakterier och ämnen i tandplack och saliv kan förbättra bedömningarna.

I avhandlingens första del analyserades tidigare forskning som utvärderat modeller för att förutsäga kariesutveckling. Dessa modeller bygger ofta på faktorer som tidigare karies, munhygien, kostvanor och olika biologiska faktorer.
Genomgången visade att modellerna generellt sett har begränsad träffsäkerhet när det gäller att bedöma risk för framtida karies. Samtliga studier noterades också ha hög risk för systematiska fel.

– Det finns en stor portion osäkerhet kring hur dessa modeller fungerar och därmed deras kliniska nytta ifrågasättas.
– Vi behöver därför utveckla arbetssätten för riskbedömning. Det gäller inte minst vid undersökningar av ungdomar som är en grupp som genomgår stora levnadsmässiga och biologiska förändringar på kort tid, säger Kristian Havsed, som är specialist i barn- och  ungdomstandvård.

I de övriga studierna undersöktes biologiska egenskaper hos tandplack och saliv. I tandplack sågs skillnader i bakteriesammansättning och ämnesomsättning mellan ungdomar med och utan karieserfarenhet. I saliv gav enskilda markörer begränsad information, medan kombinationer av ett mindre antal markörer kunde skilja grupperna åt betydligt bättre.

– Det visar att analyser av tandplack och saliv kan bidra med ny kunskap. Riskbedömningar skulle därför i framtiden kunna komma att baseras mer på biologika mönster, snarare än enskilda faktorer. Med följd att vi förlängningen, i så fall, kan bidra till en mer individanpassad och förebyggande tandvård. För rätt person, i rätt tid.
– Nästa steg är därför nu att följa större grupper av ungdomar över tid och utveckla riskmodeller som kombinerar traditionella riskfaktorer med biologisk information från tandbeläggningar eller saliv, säger Kristian Havsed.  

Läs Kristian Havseds avhandling